Hjärnans vindlingar

Forskare belyser hur hjärnans olika funktioner påverkar oss. Språk, kreativitet och tanke är några av de teman som berörs. Vi får ta del av allt från kognitiv neurovetenskap och mindflow till talutveckling, huliganslagsmål och ondska. Hur uppkom det mänskliga medvetandet? Hur påverkas vi av kreativa processer? Hur uppstår ondska? Kan alla bli våldsamma? Vem har i så fall ansvaret? Och hur blir vi riktigt bra på någonting? Kan man minnas nästan hur mycket som helst? Moderatorer: Patrik Hadenius och Joanna Rose. Inspelat i november 2011. Arrangör: Tidskriften Forskning och framsteg.

Efter döden - återanvändning av organ och vävnader

Det är donationsveckan nästa vecka och jag kommer att vara i köpcentrum och prata i egenskap som donationsansvarig. Den  enskilt viktigaste saken du kan göra är att ta ställning och berätta för dina närnaste om du vill donera eller inte. Ett annat alternativ är att registrera sig i donationsregistret.




...donationsrådet finns även på facebook

/Marc


...kunskap inspirerar

Nu ska jag titta på programmen från Hjärnans dag 2011. Kommer säkert att snappa upp en hel del.
Känner att jag har livet på låns för ett ögonblick och jag ska ta vara på detta. Våren är underbar och vitsipporna börjar nu träda fram. Glad Påsk!



/Marc

Strävar efter goda vanor




mina dagar
är mitt liv i miniatyr
som jag lever mina timmar
så bygger jag upp mina år
som jag jag lever mina dagar
så skapar jag mitt liv

/Marc

...försöka använda stavarna i slalombacken 2012

Har varit i Åre och åkt slalom. Nu känner jag mig motiverad att träna upp förmågan att använda stavarna -så att det går lättare att åka puckelpist igen.

I Bräckebackarna hämtar jag inspirationen ....

Årets sista inlägg

Hittade en bra hemsida via NHR - om en av mina favoritämnen - uttröttbarhet.

Jag känner att den nya Marc börjar lämna"stämpeln som sjuk". Han går relativt mjukt och rakryggad framåt.
I mellandagarna åker jag  och tjejerna till Berlin.

God jul och Gott nytt år!


Ej utförsäkrad!

Nu är jag "sjukpensionär" på 50%- en märklig insikt och samtidigt lite lättad. ...enl de papper jag fick av Kassan(beslutsunderlag sjukersättning) kommer de att kontakta mig om exakt tre år för att åter göra en utredning av min arbetsförmåga. Jag får då en möjlighet att kritiskt utvärdera min arbetskapacitet . De framtida resultatet är helt beroende hur mina neuron har utveckats.
 



Jag ska nu ansöka om försäkringsbidrag - man lär sig nya ting hela tiden. Jag försöker ta mig fram med nyfikenhet - det verkar vara en strategi som funkar.



/Marc


...lite sugen att börja skriva igen

Jag är fortfarande intresserad av kostens betydelse för min rehabilitering. Begreppet mindfood är relativt nytt i Sverige. Det handlar om att hjärnans behov av god omvårdnad när det gäller kosten.

Jag ska nu i mitt arbete börja med ett lokalt donationsprojekt som sponsras från SKL - vävnadsprojektet. Det är ett tankekrävande jobb så ställer det höga krav på hjärnan, som förbrukar mycket vitaminer, mineraler och proteiner, som bidrar till att producera signalsubstanser. Får min hjärna inte den näring den behöver blir den frustrerad och stressad. Jag arbetar fortfarande 50% och löpning, skriftlig reflektion samt planerad vila är viktiga ingredienser för mitt välmående.

Framöver i min återstartade blogg kommer inläggen att komma sporadiskt.


/Marc


 

Hej då!

Syftet med bloggen var att inspirera människor med förvärvad hjärnskada. Under julledigheten bestämde jag mig för att avsluta bloggandet.
Det jag avslutningsvis vill säga till er alla där ute i cyber-sverige är
lycka till med er rehabilitering.



Om jag framöver stöter på intressanta  artiklar eller teveprogram kommer jag att lägga in dessa i bloggen.

/Marc från Uppsala


Resterna efter "jordbävningarna"




Min allmänpåverkan efter stroken 2008 börjat sakta men säkert avta. Det märker jag eftersom jag under julledigheten behövde vila mindre än förr. Det börjar nu bli tydligt för mig vilka funktionshinder jag drabbats av.


Den gamla Marc kunde arbeta från morgon till kväll utan problem. De som känner mig kan nu se skillnaden. Den nya Marc behöver sköta om sig själv nogrannt, vila under arbetsveckan och mår dåligt av stress. 


Det som skadan har gett mig är många självinsikter om t. ex. hur mycket kraft det går åt för att tänka, känna och leva.


På NHR`s hemsida finns det bra filmer som handlar om läkningsmekanismer efter hjärnskada.

 


När den inre dialogen tystnar

Just nu läser jag Uppsalaförfattaren Anna Kåvers faktabok "Himmel, helvete och alltdäremellan". Boken handlar om känslor. När jag läser den inser jag tydligt hur mina känslor och tankar har förändrats efter hjärninfarkterna 2008.

 

I början efter skadorna var min inre dialog relativt tyst och still. Det var en skön känsla, speciellt när jag var ute i naturen. Nu när tankarna successivt börjat ta fart igen kan jag ibland sakna detta unika tillstånd att befinna sig i nuet utan ständigt distraherande tankar.

 

Att "tomglo" dvs bara att sitta still och observera vad som sker utan tankar som stör är en förunderlig upplevelse.



Marc 13.01.2010


Semester och känslan att vara ordentligt utvilad

Efter den lediga perioden under julen 2009 känner jag mig riktigt utvilad. Det är för första gången som jag känner så efter mitt insjuknande i stroke 2008. Under andra lediga perioder efter skadan har jag fortfarande kännt mig trött -trots semester.
Jag inser nu att jag under sjukdomsperioden överskattat min förmåga. Nu försöker jag vara mera sann mot mig själv. Det är befriande. Jag är sakta på väg ut ur dimman (sockervadden)!
 

Se hela bilden






Härligt!


Marc 09 12 31


Årsberättelse-det blir bättre

Under våren vaknade

min hjärna långsamt

insåg att arbetslivet

behövde matcha förmågan

 

Sommaren: orkade köra

bil en längre sträcka

klarade av skottkärran

och klarade av

att handla mat

utan att bli alltför uttröttad

 

Hösten- svärmor piggare

Anna delvis lättad

Barnen simmar , dansar,

leker och läser läxor

 

Vintern -börjar upptäcka

den nya värld

som öppnat sig

 

Trots uppförsbackar

och upplevelse

att skallen ofta

känns som ”sockervadd”

börjar jag sakterliga

gilla mitt nya jag

 

Förbättringar i vardagen

tänker jag inte på

men det går

med myrstegstempo

i rätt rikning

 

 

God Jul och ett Gott Nytt år!


Lagring av minnen som berör oss

 Det omedvetna systemet i vår hjärna är enligt Lars-Erik Björklund filsofie doktor på Linköpings Universitet blixtrande snabbt med ett eget signalsystem. Här lagras minnen av dofter, gester och kombinationer av intryck som är svåra att beskriva. Men det är inget minne vi kan leta i. Det aktiveras bara när vi återupplever en situation. Det behöver byggas upp med sinnesintryck. Här sparas minnen som berör oss.
 
 Minnena från den allra första sjukdomstiden som så starkt berörde mig och min familj har nu lagrats i min ”nya” hjärna. - När jag för något år sedan insjuknade märkte jag att något något var fel med mig men hade ingen aning om orsaken! Jag befann mig då i en stressig situation på mitt jobb för att slutföra ett omfattande arbete på den operationsenhet som jag var tillförordnad chef för.

 Allra först tog jag tag i mina problem med handen som jag ej kunde styra på samma sätt som förr. Kontakt togs med flertalet specialister som lotsade mig rätt riktning. En uppsjö av undersökningar genomfördes i snabb takt. Sen blev det dags för semester i vårt hus i Utnora utanför Gävle.

 Under den första veckan på semestern blev jag tröttare och tröttare och nya symtom uppdagades. Jag ringde till min neurolog vid Akademiska sjukhuset som insåg att något allvarligt kunde ligga bakom mina symptom. Han remitterade mig för en urakut magnetkameraundersökning i Uppsala. Därefter gick allt mycket fort. Mina vänner Karin och Tomas skjutsade mig fram och tillbaka från stugan i Gävle till Uppsala. Jag var naturligtvis under bilresorna maximalt orolig och oviss om min framtid. Jag är mycket tacksam att de ställde upp för mig och min familj.

 Undersökningen visade att en trombos (blodpropp) hade uppkommit i min ena halspulsåder och att skador hade uppkommit i min hjärna uppenbarligen till följd av att delar av blodproppen hade följt med blodströmmen till hjärnan och där framkallat förändringarna. Jag kunde själv se defekterna i min hjärna i de bilder som magnetkameran och "angion" producerade!

 Min oro lättnade när jag själv såg bilderna och när petidinet samt stesoliden samtidigt gav full verkan. Därefter blev jag inlagd på neurologavdelningen. Jag var chef för avdelningen i våningsplanet därunder och personalen på neurologen respekterade mina sekretesskrav. Det kändes som att luften gick ur mig när allt var över denna dramatiska dag.



Nu har de egna erfarenheterna lagrats i min hjärna. När jag har ”sovit på saken” har jag som ambition att i fortsättningen  lita på intuitionen när något är fel, ej avvakta utan agera direkt - Just do it!.

 

Marc 07/12/2009


Det finns många i Sverige som efter stroke i unga år fått erfara att en ny helt värld öppnar sig. Se inslaget i fråga doktorn där en ambassadör från hjärnfonden medverkar som även hon hade en carotis disektion.


Jag är rädd om min PFC

Pannlobens främre del (PFC) i min hjärna verkar vara relativt intakt. Den styr, leder och koordinerar stora delar av min hjärna. Härifrån uppkommer mina mål, den styr min delvis defekta uppmärksamhetsförmåga och hit kopplar jag ihop mina minnen. Det är här min förmåga till självreflektion sitter vilken jag värderar högt. Det är PFC som påverkar känslohjärnan(limbiskasystemet) att exempelvis att "gasa, bromsa eller lägga in automatväxeln"!.





Jag skriver en del utifrån hjärnans anatomi - här kommer en kort lektion.
 

 




Att titta på TV hela kvällen är ett minne blott..

Under det första halvåret efter hjärnskadan tittade jag inte på TV. Det var något som störde mina känsliga neuron. Jag ändrade läge i soffan och tittade på tjejerna och Anna istället.

Under våren 2009 började jag titta korta stunder och nu tittar jag på några enstaka program per vecka.

 

Ett program som jag tittar på är Skavlan på fredagar när barnen har lagt sig. Det känns trevligt och skönt att det är fredag. Vi tar då ett glas vin och min hjärna får än en gång en dusch av härligt dopamin.

 

Dopamin är ett hormon och en signalsubstans som frisätts i hjärnstammen och stimulerar hjärnans belöningssystem. Det ger ett milt lyckorus och fungerar som ett endogent (kroppseget) narkotiskt preparat. 


 

 

 

 


Maria och Elin

 Läste Maria Holwasters gästkrönika i medlemstidningen Hjärnkraft. Krönikan handlade om dottern Elin som drabbades av stroke vid 6 års ålder. Elin fick hjärnblödningar i hjärnstammen som orsakats av cavernom samtidigt som jag började som avdelningschef på toraxintensiven akademiska sjukhuset.

Maria och jag har arbetat på samma klinik i flera år. Vi lärde känna varandra väl under chefsutbildningan utveckling-grupp-ledare. Nu har vi dragit samma lärdom av livets hårda skola - att man måste tänka här och nu men också framåt men inte bakåt.


Jill och pappa

Fredag kväll lyssnade jag på en av mina förebilder nämligen Jill Bolte Taylor i programmet Skavlan i SVT. Jag har tidigare berättat om henne i min blogg - Jill Talylor är en hjärnforskare som själv fick stroke och som rehabiliteras till den grad att hon nu kan forska om sin egen reparerade hjärna!

När jag lyssnar på Jill funderar jag naturligtvis över mina egna hjärnskador. Jag försöker relatera de funktioner och dysfunktioner som jag själv är medvetna om till deras lokalisation i hjärnan.
 

En av mina infarkter finns  i nackloben. Där funktioner är representerade som bland annat har med synen och förmågan att skriva. Här är ett exempel: När jag nu dvs efter min stroke använder en dator måste jag hela tiden titta på tangenterna; annars skriver jag notoriskt fel. Tidigare skrev jag maskin flytande utan att titta på tangetbordet. Förmågan att läsa är intakt och därmed finns förutsättningar att jag själv kan korrigera texten. Det blir ändå ibland en del stavfel som undgår min uppmärksamhet och rättstavningsprogram. Min käre far Yngve Olsson, professor emeritus i neuropatologi vid Uppsala Universitet har nu som hobby att läsa min blogg och uppmärksamma mig på eventuella små fel som undkommit min vakande blick. Jag är honom mycket tacksam för den hjälpen..

 


Här är Margaritka och pappa - alltid med ett äpple i munnen.


Nya arbetsuppgifter

Att vara ledare inom vårdsektorn är ett komplex uppdrag. Ledarskap med mina kognitiva(tänkande) och motoriska funktionshinder kräver framför allt discplin, genomtänkt kompensering, planerade stunder för vila och ett tydligt uppdrag.
 
Jag känner att jag inte klarar av att samtidigt hålla alltför många bollar av krav i luften. Jag har därför efter skadan längtat efter att få ett mer avgränsat uppdrag. Tålmodigt har jag försökt att sälja detta budskap till min närmaste chef. Samtidigt har jag försökt visa -att jag kan leda grupper även som funktionshindrad. Jag har visat under detta år att det går -  dock med lägre kvalitè jämfört med hur jag fungerade som chef före skadan . 

Nu har jag äntligen fått ett nytt uppdrag. Framtiden får visa hur det matchar förmågan. Min verksamhetschef på Ögonkliniken, Akademiska sjukhuset Docent Lill-Inger Larsson kommer att tilldela mig avgränsade projekt/arbetsuppgifter. Jag kommer att rapportera direkt till henne.

Lisa Green som varit min ställföreträdare tar nu över ledarskapet på avdelningen 85C, Akademiska sjukhuset. Jag kommer fortsättningsvis att stödja och finnas till hands för henne.

Personalkonsult Åsa Söderberg på Neurodivisionen Akademiska sjukhuset har varit ett bra stöd för mig under hela resans gång.

Jag är mycket tacksam och känner mig lättad och glad.

- Tack Lill-Inger och Åsa !
- Lycka till Lisa !


 
marc 01/10/09

Tungt som sten


I presens sörjer jag - min gamla Marc och handrörelserna

I imperfekt längtar jag tillbaka ....

I futurum finns hoppet om att det kommer att bli bättre

I förnuftet finns vetskapen att sorgen har sin tid

 

/Marc

 

090909



Tidigare inlägg
RSS 2.0