Semester och känslan att vara ordentligt utvilad

Efter den lediga perioden under julen 2009 känner jag mig riktigt utvilad. Det är för första gången som jag känner så efter mitt insjuknande i stroke 2008. Under andra lediga perioder efter skadan har jag fortfarande kännt mig trött -trots semester.
Jag inser nu att jag under sjukdomsperioden överskattat min förmåga. Nu försöker jag vara mera sann mot mig själv. Det är befriande. Jag är sakta på väg ut ur dimman (sockervadden)!
 

Se hela bilden






Härligt!


Marc 09 12 31


Kommentarer
Postat av: David Jensen

Hej Mark.

Har med stort intrese läst din insiktsfulla blogg.

Känner igen mig i mycket av det Du skriver om. vi är även i samma ålder och i liknande livssituationer.

Fick mina strokar i aug-09. Har motoriskt klarat mig väldigt bra och har redan återfått kanske 75 % av det som föll bort, vilket främst var vänster arm och en allmän försvagning av vänstersidan. Så jag upplever samma frustration som så många andra strokers: Mekaniken är ok, men styr & reglersystemet svajar betänlkigt. Orsaken var i även mitt fall en förträngning på halspulsådern, som nu är opererad. Jag har också läst Jill´s bok med stor behållning. Det finns stor risk för att jag återkommer med flera kommentarer coh frågor. Tack för en finfin blogg!

2010-01-11 @ 10:48:10
Postat av: mAria

Jag håller med föregående kommentar. Känner igen mig trots att det var så länge sen för mig.

Sockervadden är borta nu här i min skalle men hjärnan vill ha lite tystnad någon enda stund, slippa hjärnpladdret, så som du gjorde. Jag vet inte om jag varit med om det själv.

I yogan jobbar man ju på att stänga av tankarna och det är svårt. Min hjärna vill tänka uppstressande saker och själen behöver vila. Det är fint att du inser att ditt tempo är ett annat än du ville. Jag försöker övertala mig att sänka ambitionsnivån själv. Är man värd något om man presterar mindre?

2010-01-16 @ 22:06:05
URL: http://stroke.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0