Jill och pappa

Fredag kväll lyssnade jag på en av mina förebilder nämligen Jill Bolte Taylor i programmet Skavlan i SVT. Jag har tidigare berättat om henne i min blogg - Jill Talylor är en hjärnforskare som själv fick stroke och som rehabiliteras till den grad att hon nu kan forska om sin egen reparerade hjärna!

När jag lyssnar på Jill funderar jag naturligtvis över mina egna hjärnskador. Jag försöker relatera de funktioner och dysfunktioner som jag själv är medvetna om till deras lokalisation i hjärnan.
 

En av mina infarkter finns  i nackloben. Där funktioner är representerade som bland annat har med synen och förmågan att skriva. Här är ett exempel: När jag nu dvs efter min stroke använder en dator måste jag hela tiden titta på tangenterna; annars skriver jag notoriskt fel. Tidigare skrev jag maskin flytande utan att titta på tangetbordet. Förmågan att läsa är intakt och därmed finns förutsättningar att jag själv kan korrigera texten. Det blir ändå ibland en del stavfel som undgår min uppmärksamhet och rättstavningsprogram. Min käre far Yngve Olsson, professor emeritus i neuropatologi vid Uppsala Universitet har nu som hobby att läsa min blogg och uppmärksamma mig på eventuella små fel som undkommit min vakande blick. Jag är honom mycket tacksam för den hjälpen..

 


Här är Margaritka och pappa - alltid med ett äpple i munnen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0